Det skrivs mycket om skolan just nu, DN:s ”Hem till skolan”, Aftonbladets ”Skolras” med flera.

DN har börjat en reportageserie ”Hem till skolan”, det är Maciej Zaremba som skriver om svenska skolans tillstånd: 3 april ”Så vandaliserade kommunen en skola”, 5 april ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet, 10 april ”Man måste låta rätt gå före galet, en skolas kamp mot överheten”.

Efter att ha läst artiklarna blir man nästan lite omtumlad. Maciej Zaremba har många poänger. Han lyfter fram bra exempel, skolor, lektioner, elever, omorganisationer, krav, kravlöshet. Han gör det extremt. Starka ord.Det gör många irriterade. Eller positiva. Käpphästar bekräftas eller ratas.

Debatten kring skolan har gått in på en ännu högre växel. Kommentarerna till artiklarna är hundratals, bloggarna som kommenterar räknas i tiotal, i bloggosfären går sen debatten vidare, fler tidningar skriver i frågan: Aftonbladet om ”Skolraset i Aftonbladet”, Sydsvenskan om den finska skolan. Och det är väl det som är det viktiga.

En sak tål att funderas på, det skrivs om bra och dåliga skolor, om kommunpolitiker och rektorer som inte är på banan och andra som gör strålande jobb, om utsatta, utlämnade kompetenta lärare, om utsatta och utlämnade inkompetenta lärare. Om elevernas brist på uppförande och respekt. Om de övergivna eleverna pga skolans förfall. Hittills inget om elevernas uppförande i relation till vad de utsätts för eller inte får.

Och jag undrar när vi ska få den positiva konstruktiva debatten att bli tongivande. Man ser den inte så ofta i tidningarna, ibland bland bloggarna. Vi måste i väg från gottande i elände och praktexempel. Debatterandet om vad ord betyder. Katederundervisning. Hur inkompetent eller klok Jan Björklund eller Mikael Damberg är. Om skolan ska vara statlig eller kommunal. Vi måste få mer debatt om vad är skolans uppgift, hur uppfyller vi det, var finns de goda exemplen, hur sprider vi dem, vem har lyckats förmedla kunskap som gett bra resultat (förbättring eller betyg) låt dem få ta större roller och ansvar. Då kanske vi kan se om kommunaliseringens decentralisering med bättre kontroll är lösningen eller statlig skola. Om alla goda exempel på friskolor kunde lyftas fram, speciellt de som specialiserat sig på barn med särskilda behov, kanske vi fick en mindre negativ syn på ”marknadskrafterna i skolan”. Osv.

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Allmänt, Lärare, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s