Pojkar får sämre betyg, diskussionen fortsätter i dag…

I dag har artikeln i Lärarnas Nyheter som jag skrev om i går tagits upp i DN, SvD, ekot, Rapport osv.

En del tar upp att kanske lärare betygsätter andra saker än ämneskunskaper, kanske uppförande och motivation. Detta finns inte med i betygskriterierna. Wolfgang Dietrich, Skolverket, tar bl.a. upp detta . Jan Björklund säger till SvD att man kan inte dra någon slutsats att pojkar missgynnas, man kan inte heller dra slutsatsen att det inte är så… Andra tycker att ett prov på några timmar inte kan jämföras med insatserna under hela året. DN har inget resonemang alls. Bara en TT notis (vad jag hittade). Eva-Lis Sirén, ordf Lärarförbundet, tar upp att skolan bör ha ett större genusfokus och att lärare måste samarbeta mer i bl.a. betygssättningen. Och att detta är en rättssäkerhetsfråga. Metta,  Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund, skillnaderna visar att något är fel (dagens understatement), hon välkomnar nytt betygssystem. Båda tar tillfället att tala om vilka ytterligare resurser och bättre förutsättningar lärarna behöver.

Men jag förstår inte. Jag undrar om diskussionen hade gått i samma anda om vi konstaterat att flickor missgynnas? Varför kan vi inte dra slutsatsen att killar missgynnas enligt Björklund?

Vadå, genusfokus? Är det inte det vi har i dag? Vi fokuserar för mycket på om det är en ”inställsam” flicka eller störig kille? Individ och elevfokus verkar vara en bättre ambition.

Vadå ett enstaka prov – men varför har vi nationella prov? Är inte ett av syftena just att se hur klassen och eleven ligger till i förhållande till målen? Då måste de ju vara riktigt dåligt utformade om de inte anses ha någon större betydelse? Eller?

Vi har sett under en längre tid att killarnas resultat i skolan sjunker. Och vi nöjer oss med att tala om att killarna har attitydproblem och tror att det ska lösa sig ändå. Glidarkillar… Men hur skulle det kunna vara så att under snart två decennier så ballar konsekvent killarna ur, men inte tjejerna? Varför är detta killarnas fel? Givetvis måste det vara ett systemfel!

Ingen reflekterar över hur vi kan använda de kunskaper och förutsättningar vi har i dag för att omedelbart göra något åt detta… Alla verkar lugnt konstatera att det verkar som vi betygsätter fel saker. Lite lagom lugnt och stilla bara.

Heja alla prestationsprinsar som kämpar på i ett system som kanske inte bara har missat att motivera dem, som för ofta dömer ut dem och ger dem diagnoser pga funktionshinder i själva skolsystemet, snarare än nedsättningar hos dem och tydligen missgynnar dem i betygssättningen. Kämpa på. Och vi vuxna får ta och skärpa oss!

Det här skulle bli ett litet kort uppföljningsinlägg. Men så blev det visst inte…

Annonser

Om prestationsprinsen

Prestationsprinsen är vem som helst, flicka, pojke, barn, ungdom,ofta missförstådd. Bloggen vill bidra med lite vuxen ödmjukhet kring våra älskade ungars behov och beteenden, speciellt barn med osynliga funktionsnedsättningar..
Det här inlägget postades i Lärare, pojkkrisen, Politik, Samhälle, skola, Skolan, Utbildning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Pojkar får sämre betyg, diskussionen fortsätter i dag…

  1. Ping: Friskolor är bra och driver upp kvaliteten enligt flera forskare. | Prestationsprinsen

  2. Emelie skriver:

    Både flickor och pojkar missgynnas av både betyg och könsroller. Att (nästan) alltid förväntas bete sej på ett visst sätt beroende på sitt kön är begränsande, oavsett om man förväntas vara stillsam eller vild (för att förenkla det). Jag har aldrig haft någon nytta av mina höga grundskolebetyg och knappt av mina ännu högre gymnasiebetyg heller. Och inte har jag haft någon glädje av mitt ständiga magont som bottnar i att jag aldrig tyckte jag presterade tillräckligt. Jag har åtminstone sluppit undan det som många tjejer jag känner drabbades av – självskadebeteende (och därmed missvisande diagnoser som borderline). Det är väl också ett sätt att balla ur? Och det drabbar tjejer i mycket större utsträckning än killar. Nu menar jag inte att säga att det är ”värre” för tjejer än för killar i skolan. Som jag började med att säga: BÅDE killar och tjejer missgynnas.

    • Jag håller med dig till viss del Emelie. Att både tjejer och killar far illa i skolan, ja, egentligen i det samhälle vi har i dag. Det är så mycket att leva upp till, det finns så många möjligheter och val, massor av val, de ska göra i tidig ålder. Skola, sport, hobby, ”image”, musikstil, mobil … För många tjejer och killar mår psykisk dåligt eller har andra problem.

      Men just nu är det betygen vi talar om. Statistiken verkar ju visa att vad gäller betygen i åk9 så missgynnas killarna, inte tjejerna.

      Och visst, betyg är inte allt, man kan skriva högskoleprov eller gå någon längre väg. Men det ska inte bero på att man inte blivit rättvist bedömt tycker jag. Eller tänker jag fel?

  3. Lenaeff skriver:

    Ja, tänk om det är så att det hänger på läranrna och deras sätt att undervisa? men nej, så kan det väl inte vara? (ironisk)
    Om det nu ska fokuseras på genusperspektiv varför då inte konstatera att flickor och pojkar kanske gynnas/missgynnas i olika former av pedagogik?
    Kanske har flickor lättare att ta till sig kunskap i de former som skolan har idag, och pojkar har lättare i en annan typ av undervisning?
    Individen borde vara utgångsläget, oavsett funktionshinder, kön, ålder eller begåvningsnivå!

    Alla är vi ju individer, olika med olika förutsättning. Det är väl så det måste få vara? Jag vill iallafall inte leva i en värld där alla är lika och att man måste vara på ett visst sätt för att ”räknas”.

    • Håller med dig Lena. Det är säkert så att olika individer gynnas/missgynnas av olika former av pedagogik och kanske kan man generalisera att i stort gynnas/missgynnas de olika könen av olika former.

      I debatten som pågår tycker jag mig höra att flickor, överlag, är bättre på att läsa in vad läraren förväntar sig, ger inte upp lika fort som killar då det är ”tråkigt”, överlag, de gör överlag sina uppgifter i tid, följer överlag instruktioner bättre osv. och att detta felaktigt för ofta får ligga till grund för betygen.

      Kan det vara så att vi måste kommunicera med killar, överlag, på ett annat sätt för att de ska uppföra sig på detta sätt. Är det inte som med all kommunikation? Ska man nå fram och få dem att göra det de ska måste man utgå från målgruppen, deras behov och intressen. Men vad är det? Dataspel, facebook, mode, aktuella filmer och låtar, tv-serier…

      Sen måste vi komma ihåg alla elever med särskilda behov som inte får de anpassningar de har rätt till. Hur rättvisa är deras betyg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s