Man ska vara glad att man är frisk och har friska barn. Eller?

Tänk på vad du säger. Klyschor kan såra… Drottningen sitter och äter lunch med sina kollegor. De talar om ditt och datt. Och om en artikel om en flicka med utvecklingsstörning som inte fått det stöd hon har rätt till av sin kommun. Mamman talar ut i tidningen om hur detta har drabbat flickan och familjens hälsa, ekonomi och ork. Och det är inte positivt.

Men, men säger Moa och tittar på Drottningen och de andra. Vi får verkligen vara glada att vi har friska barn som klarar sig bra.  Att vi är friska och har jobb och ekonomi. Så ler hon.
Nöjd med att vara en som förstår att vara tacksam.

Drottningen har lust att skrika rakt ut.

Visserligen är Moa en sådan kollega som hon inte talat så ingående med. Ingen idé. Hon skulle inte förstå varför inte Prestationsprinsen bara skärper sig. Eller varför inte Drottningen bara säger till på skarpen…

Men ändå, Moa vet att Drottningen och hennes man har kämpat med skola, kommun och landsting. Fått gå ner på deltid för att ta hand om en trasig Prestationsprins och borde ana att varken Drottningen eller hennes man är vad man kan kalla hela heller. De kämpar på, men är egentligen så trötta, ledsna, förtvivlade och oroliga för framtiden att man inte kan begära något av dem. Men det handlar om ett barn, som håller på att slås ut pga trött och bekväm (stressad?) BUP-personal, budgetrigida kommunala tjänstemän och skolpersonal som inte förstår eller förmår. Deras barn!

Så snälla, koppla på hjärnan innan du säger hur bra det är att vara frisk, ha det bra eller att ingen kan förstå din situation, sorg, frustration… Vad vet du om din kollega just fått cancerbesked? Att hennes barn har psykisk ohälsa? Vad vet du om hennes syster slår sina barn? Vad vet du om chefens systematiska mobbing av henne? Vad vet du om hennes drogande bror? Hennes sons funktionsnedsättning. Ingenting!? Det behöver inte betyda att det inte finns. Så tänk till, för våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Annonser
Publicerat i Allmänt, Familjeliv, Föräldraskap, psykisk ohälsa | Lämna en kommentar

Fem tips för att fånga våra barn och elever, innan skoltrötthet, hösten och mörkret får svåra konsekvenser

Mörkret sluter sig om oss allt tidigare. Det påverkar mer än vi tror. Dags att vara proaktiva och fånga elever och ungar i tid, så de får chansen att avsluta terminen på ett lyckat sätt. Varsågoda!

Prestationsprinsen

Nu blir det mörkare igen...

De flesta elever klarar upp den konstiga och intensiva vardag som kallas skola. En hel termin. Ett helt läsår. En hel skolgång! För andra kraschade det strax efter skolstart. Fulla av ambitioner och lust efter sommarlovet mötte de en övermäktig situation i skolan och gav upp. De har varit med förr och såg mönstret. Det kommer inte att fungera – lika bra att ge upp direkt… Trots solen och värmen vi hade ända in i oktober, och deras entusiasm!

Allt detta har tärt på våra barn och unga. Och nu kom mörkret, vintertiden, att de kämpat länge sen sommarlovet! Novemberlovet bröt kanske vardagen och rutinerna. Så vi måste se tecknen och snabbt se till att vara proaktiva nu. För om vi lämnar våra barn och elever ensamma i sitt slit på gränsen till vad de klarar, ja, då är risken att vi står mitt i katastrofen.

Fem tips för att hitta…

View original post 413 fler ord

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Tips för novemberlov och resor, ja även för skolresa eller konferens. För stressade, oroliga, med neuropsykiatriska diagnoser och många fler.

Bara några veckor till novemberlovet. Då drar många iväg på storstadsresor, till släkten eller solsemester. Har man ett barn, eller annan familjemedlem, som inte är så förtjust i nya saker eller i behov av struktur och förutsägbarhet så kan en semester, konferens eller skolresa bli lite knepig om den innehåller flera stopp, olika sov- och matställen, mycket folk, nya människor och nya miljöer. Kanske ett nytt land!

Det här är skrivet till föräldrar, men går lika bra att applicera på elev, kollega, sambo, fruga, man… Det är viktigt att skapa struktur och förutsägbarhet genom att noga förbereda barnet (eller maken, eller…). Och se till att det finns mentala och fysiska reträttplatser.

Lite idéer för förutsägbarhet:

  • Gör ett schema med vad som ska hända varje dag (inte för mycket text!), gärna med bilder eller teckningar. Gärna i din smartphone eller i en plastficka så att det kan tas med, diskuteras inne, ute, vid maten… ja, när det är läge. Inte då du vill.
  • Använd allt som finns på internet, visa på kartor var landet, staden, hotellet ligger.
    Visa stadens, hotellets, campingplatsens, museets, badplatsens… webbsajter.
    Kanske inte allt på en gång, Lite övergripande i förväg och mer detaljerat allt eftersom det är dags för nästa etapp, besök, utflykt…
  • Om ni ska besöka vänner och släkt. Visa bilder på dem, tala om vad ni gjorde när ni var där sist, finns de på youtube, facebook eller instagram, kan ni lära känna dem lite bättre genom att gemensamt följa dem på sociala medier?
  • Printa ut och ta med det som verkar skapa trygghet och förutsägbarhet.
  • Använd smartphone eller andra mobila enheter om ni har. Lägg in i kalendern med text och bild, lägg in påminnelser eller använd någon bra schema-app.
  • Om ni nu väljer att vara i många nya fysiska miljöer, försök skapa mentala trygga, kända miljöer som kan tjäna som reträttplatser. Det kan vara mycket: spel på telefon, padda eller nintendo, favoritboken, kanske en kudde hemifrån, favoritlåtarna på spotify/itunes, få stanna i bilen, fälla upp huvan, till små barn kan man ta med ett litet inomhustält… Ja, tänk till. Vad kan ditt barn känna trygghet i trots att det befinner sig i ny miljö?

Tips om mat, som ofta blir ett problem:

  • Kan ni ta med er något i reserv? En konserv som du vet att barnet gillar? Nudelsoppa? Smörgås?
  • Låt ditt barn äta hamburgare, varmkorv eller flingor hemma på hotellrummet hela semestern.
  • Eller gå till samma restaurang varje kväll. Låt ditt barn äta lasagnen eller köttbiten varje kväll. Det kan också vara en upplevelse. Ni lär känna personalen. Det finns säkert massor på menyn för resten av familjen.
  • Det är inte fel att gå på kända matkedjor, ja ni vet, som till exempel säljer hamburgare, pasta, smörgåsar och ser i stort sett likadana ut i varje stad och vilket land man än är i. Om man ska stå ut med allt nytt kan det vara tryggt att detta är bekant. Mat är ju extra svårt för många.

Överskottsenergi
Har du ett barn med mycket (!) energi så är det lika viktigt att det får avreagera sig som reträttplatser. Planera in stopp och tillfällen  för att springa i kapp, hoppa tjugo gånger, stå på händerna, hoppa rep, kicka med älskade bollen osv. Att hyssja och tysta barn med överskottsenergi slutar bara i bråk. Energin måste ut! Och kommer den inte ut i benen så kommer den tyvärr ofta ut som bråk och tråkigt humör! Och det smittar strax till dig. Och då är helt plötsligt den trevliga utflykten inte så trevlig…

Reträttplatser, en säker utväg
En annan sak är att reträttplatser kan behövas just där och då. Du kanske måste lämna den trevliga guidningen av den gamla staden, underbara skaldjurslunchen vid beachrestaurangen eller skidbacken efter två åk. För det blev för mycket. Då är det så. Det bara är så. Tyvärr.

Man kan testa med en mental reträttplats i de lägena. Funkar det att få gå undan till bänken ni kom överens som på Gamla Torget eller med en kopp varm choklad på kaféet (ensam eller med någon), eller att slippa äta upp, och lyssna på favoritmusik i hörlurar eller spela spel på mobilen?

Ställtid 
Lägg inte in för mycket i ert schema. Hinn andas och ge ditt barn tid att återhämta sig. Det kan behöva sova massor eller ta en mellandag och bara se på TV. Bli inte arg. Det är ett reellt behov! Samma sak att det kan behövas tid att förbereda sig för kvällens restaurangbesök, ge då barnet ställtid. Kanske inte ska åka på utflykt på dagen och gå på ny restaurang på kvällen?

Ja, det finns massor att tänka på. Tänk struktur, förutsägbarhet, ställtid och reträttplatser, mentala eller fysiska så ökar förutsättningarna för en kul semester tillsammans! Och lyssna på vad era barn och ungdomar säger och önskar.
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Publicerat i adhd, Allmänt, Aspergers syndrom, Autism, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriskfunktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Pirr, Särskilda behov | Lämna en kommentar

När vi använder fler ord än nödvändigt blir det inte tydligare. Informationen drunknar i ordmassan, i ljudet, i surret…

Prestationsprinsen

Bla bla blaDrottningen har lärt sig. När det är dags att ropa på ungarna så använder hon få ord! Och hon sänker röstläget långt från sitt normala. Så då det är mat låter det numera: Maaaaat! Dags att åka: Ungar, bilen. Med basröst (så gott det går)

När hon ska förklara vad som händer i helgen blir det ungefär: Lördag, förmiddag träning. Eftermiddag inget. Kväll Mormor o Morfar. Ställer de frågor svarar hon. Det finns inskrivet i en stor almanacka på toan. För hängde den i köket, men ingen tittade. Toan fungerar.

Häromdagen ringde en lärare. Han var lite irriterad över att Prestationsprinsen inte ens försökte sig på kluringarna, de sista talen på matteläxan, Det är som att han bara inte orkar, men han är duktig, han skulle lätt klara de där talen. Jaha, säger Drottningen. Ska tala med honom.

Hon söker upp Prestationsprinsen. Har du din matteläxa här? Ja! Har du…

View original post 321 fler ord

Publicerat i Skolan | Lämna en kommentar

Det byggs många stora skolor. Större skolfrånvaro i skolor med många elever

Capture1Vi hör allt mer om att när det byggs nytt, blir många nya skolor stora skolor. Det krävs många och stora insatser för att kompensera följder av stora skolor, till exempel omfattande frånvaro.

Den 13 september förra året lanserades Prestationsprinsens rapport om problematisk skolfrånvaro ”Skolans tomma stolar  – Om frånvaro i grundskolan och hur kommuner och skolor arbetar med frågan”. Den har kommit till med stöd av Skandias stiftelse Idéer för livet. Den bygger på en TNS Sifo undersökning Prestationsprinsen lät göra för att undersöka en rad frågor vi tyckte behövde belysas.

Vi kom fram till att frånvaron ökar markant med skolans storlek.

  • För elever med över 20 procent frånvaro i årskurs 9 så ökar den från ca 1 % i skolor med mindre 100 elever till närmare 5 % i skolor med över 200 elever! 5 gånger större frånvaro!
  • I årskurs 8 går den 20 procentiga frånvaron från knappt 2 % om mindre än 100 elever till nästan 4 % om mer än 200 elever, en fördubbling!
  • Tittar vi på den lägre frånvaron, 10-19 % i årskurs 9, så ökar frånvaron från knappt
    2 % till drygt 9 %!

deåvarons variation med skolans storlek

Större frånvaro och fler avhopp
I samband med att vi skrev vår rapport intervjuade vi ungdomar och experter för att komplettera TNS Sifo undersökningen. Att frånvaron är större i skolor med många elever bekräftas av några av våra djupintervjuer, men inte av alla. Enligt Adolfsson (2014)* går det att statistiskt säkerställa att elever på större skolor generellt sett har en högre grad av frånvaro och att det är vanligare med avhopp (sammanställningen täckte även gymnasieåldern) än på mindre skolor. Vidare fann också Adolfsson att flera studier pekar på att elevers närvaro, graden av skolavhopp, elevers känsla av samhörighet och delaktighet och engagemang för sitt skolarbete på ett generellt plan tenderar att gynnas av den mindre skolan. Samtidigt betonar Adolfsson att frågan om vad som ligger bakom skolmisslyckande är alltför komplex vilket gör det problematiskt att isolera skolstorleken som en oberoende faktor.

Möjliga orsaker
I rapporten lyfter Aggie Öhman att tänkbara orsaker till mer frånvaro i stora skolor kan vara att det blir en större anonymitet bland många elever, gemenskapen delas upp i mindre grupper, det blir oftare en stökig och bullrig miljö, det blir kanske svårare för skolpersonalen att känna igen, skapa relation och komma ihåg elevernas situation och behov. Det ställs större krav på ett systematiskt och strukturerat kvalitetsarbete kring till exempel anpassningar och särskilt stöd. Detta styrks av Adolfsson (2014) som konstaterar att den sociala sammanhållningen på en mindre skola är större, det är enklare att skapa nära relationer för både elever och lärare, vilket skapar större förutsättningar för lärare att engagerar sig i sina elevers lärande. Vidare menar Adolfsson att det också kan finnas ett socialt tryck i de mindre skolorna som gör det svårare för elever att inte närvara. I en av djupintervjuerna framhöll en av de ansvariga för ett närvaroteam att de mindre skolorna i deras kommun ofta låg i villaområden medan de stora skolorna ligger i förortsområden. De var inte säkra på om den större frånvaron i skolor med många elever verkligen berodde på storlek eller socioekonomisk bakgrund eller något helt annat.

Kommentar till diagrammet
På kurvorna i vår undersökning har mellanstadiet en avvikande kurva från övriga årskurser. Det kan finnas flera förklaringar till det. En kan vara att man i en stor skola kanske har mer fokus på de yngre årskurserna för man vet att många yngre elever, även utan någon problematik, kan uppleva mycket folk, äldre barn, hög ljudmiljö med mera, som utmanande. Man kan eventuellt i högre grad skydda och kompensera mellanstadieeleverna.

Det finns åtminstone en stor fördel med mindre skolor. Frånvaron är lägre. Närvaro är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och därmed lära sig mer, och nå högre betyg. Ska vi kanske börja diskutera frånvaro och skolstorlek?
För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!

Du kan läsa mer om och ladda ner rapporten här

* Adolfsson, C-H (2014), Skolstorlekens påverkan på elevers skolprestationer och sociala situation i skolan – en forskningsöversikt, Linnéuniversitet

Publicerat i barn, Politik, Samhälle, skola, Skolplikt, Skolrätt, Utbildning | Lämna en kommentar

Repris och viktigt! Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. På riktigt!

img_2492-1Nu börjar orken tryta för många. Barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas ge dem en fungerande skolgång, lärmiljö, undervisning… Ingen ska blir utmattad av en normal dag på ”jobbet”.

Visst, en del är bara tonårsslöa, en del hösttrötta, men en del faktiskt så trötta på grund av ålder, årstid och fel bemötande pga eventuell NPF eller släng av, att vi vuxna faktiskt måste ta hänsyn och hjälpa till. Respektera deras problem och deras beteende. Hjälpa till med problemet, inte bråka om beteendet. Men väl påtala i lugn och ro… Lycka till!

Ingen sa att det var lätt…

Den här Prestationsprinsen är på väg in i tonåren. Han blir så trött. Av det mesta. Trött i kropp och trött i sinne. Men inte av att vara hemma, med bara familjen och göra bara vanliga saker. Som att se på TV, spela dataspel, läsa manga och fantasy…

Allt annat gör honom trött. Han måste få ta pauser och han måste få mycket tid till att återhämta sig, vila, sova mycket varje natt och bara göra de vanliga saker när det varit ”ovanliga saker”. Så ovanliga saker får inte var för mycket och för ofta. Ovanliga saker är saker som inte är ovanliga för oss flesta.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att ta sig kollektivt till skola eller jobb. Men för Prestationsprinsen går det bara inte. Alla de intryck, alla de lukter, alla de ljud, alla de människorna, all den oro för höga ljud, för trängsel, för stopp i trafiken, för för mycket intryck är för mycket.

Innan Drottningen förstod detta blev det mycket konstigt. Han vägrade åka till skolan, möjligen om Drottningen åkte med, när de åkte kunde det ta totalstopp vid bytet eller då de kom fram kunde han inte gå till skolan. De blev stående helt enkelt. Ibland kom de vare sig till skolan eller hem. De fick bara stå! Inte ens en taxi var aktuellt. Han kunde inte röra sig. Stackars Prestationsprinsen. Nu åker han bil till skolan.

För många är det helt normalt och inte alls särskilt tröttande att gå bort eller få hem folk. Men för Prestationsprinsen är det jättejobbigt. Att ha folk hemma som stör det vanliga, som man måste uppföra sig för. Och nästan alltid ska det ätas. Äta är ju jobbigt i sig, lukt, smak, konsistens, nytt, absolut inte hoprört som grytor, kanske lite smuts på tallriken och sen tala med folk man inte är van med. Katastrofläge! Innan Drottningen kom på att ge honom pauser.

Han behöver inte vara med hela tiden. Inte ens om det är andra barn eller ungdomar med. De kommer överens om pauser eller han säger till då han behöver. Då går han in på sitt rum och stänger dörren. Han själv eller Drottningen bara säger att han behöver vila och vara i fred en stund. Det brukar accepteras utan frågor. Av ungdomar och barn. Andra vuxna har ofta åsikter om både att han inte äter allt, att han går ifrån…

Drottningen har förstått att allt som är avvikande är tröttande för Prestationsprinsen. Ett biobesök, att gå och handla, köpa kläder, resa ska vi inte tala om, gå hem till en kompis, ha en kompis hemma, ommöblering, nya gardiner, syrran byter kille, mormor flyttar, åka i en kompis bil, förändringar i dataspel, favoritprogrammet byter tid på TV, nya grannar, nya kläder (!), ny maträtt, nya temuggar…

Prestationsprinsen måste också själv lära sig vad som är hans energitjuvar. Det är så roligt att hänga hemma hos en kompis. Det är svårt att förstå när Drottningen säger att han måste komma hem och spela data en stund (!). Han har ju kul där och mamma brukar ju alltid tjata på att han ska göra annat än data… Men vanliga saker måste vävas in. Speciellt inför kvällen. Men han vet ofta själv, han väljer bort eller säger ifrån. Jag orkar inte, det blir för mycket, jag vägrar, i helvete heller! Acceptera…

Drottningen måste förbereda Prestationsprinsen. Tröttheten måste accepteras, respekteras och avvärjas. Pauser. Sova ut, kanske mer än tolv timmar behövs. Och perioder av bara vanliga saker mellan de ovanliga. Det har familjen lärt sig nu.

Det svåra är att få skola, vänner och släktingar att förstå och acceptera. Det är ju så konstigt att han inte vill följa med på den roliga utflykten… Vi är olika. Mycket intryck tröttar alla. Mycket är olika för alla. Tänk på det! För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!

Publicerat i adhd, Allmänt, barn, dataspel, Familjeliv, Föräldraskap, Funktionsnedsättningar, Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, oro och nervositet, Samhälle, Särskilda behov | Lämna en kommentar

För ett år sedan! P1 om att kommuner har dålig koll på frånvaron

Den 13 september 2016 lanserades vår rapport Skolans tomma stolar. om frånvaro i grundskolan och kommuner och skolors arbete med frågan. Det har gått ett år. Vi kan konstatera att på vissa håll händer det väldigt mycket och på andra går det trögt. Men nu ligger en rad förslag från SOU Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera på regeringens och riksdagens bord. Vi hoppas på en rad kloka beslut! 

Detta är ett inlägg från september förra året. Vi tror det är väl så aktuellt i år!

Dagens Eko tog upp rapporten förra året och intervjuade regeringens särskilda utredare Malin Gren Landell om rapporten. Hon säger bland annat:

Det här handlar om elevers rätt till utbildning. Så det är ytterst angeläget att det här förbättras.

aggie-p1morgonAggie Öhman som är grundare till Prestationsprinsen och rapportförfattare var med i reportage i P1 morgon. Samtalet med henne finns i länken med titeln ”I nian fick jag hjälp av en lärare”. Där intervjuas också Felicia Tegstam, fd ”hemmasittare”. Så här säger Aggie om behovet av nationell statistik:

Ser vi statistik som onödig administration, då kan vi lika gärna strunta i den. Men ser vi det som ett verktyg för transparens, jämförbarhet, målstyrning och uppföljning, då blir det ett effektivt hjälpmedel.

 

Hur går det för er i er kommun med närvaron?
Hos er som huvudman, skolledning, elevhälsa och alla andra som kämpar med elevers närvaro varje dag?

Hör av er och ge oss ris och ros och framförallt gillar vi om ni vill ta till vara på vår kunskap och arbeta fram effektivare sätt att arbeta med frånvaron, från nämnd/styrelse till varje enskild lärare!

Hör av er: info@prestationsprins.se eller o7o 553 85 48. Vi hörs!

Publicerat i Allmänt, barn, Familjeliv, Föräldraskap, Politik, Samhälle, Särskilda behov, skola, Skolplikt, Skolrätt, Utbildning | Lämna en kommentar