Prestationsprinsen handlar om våra barn och unga. Om den makt vi vuxna har. Som barnen i god tro ger oss. Och som vi kräver. Men vi har inte alla svar. Vi prioriterar inte alltid rätt. Vi är ofta okunniga och för snabba att döma.
Prestationsprinsen är ett barn eller en ungdom som vill väl, vill lyckas i skolan och livet. Men som för ofta blir sviken av oss vuxna; oförstående lärare, stressade föräldrar, trötta tjänstemän, desillusionerad vårdpersonal och socialarbetare. Ja, då är det inte alltid så lätt att vara prestationsprins.
Och vi vuxna är förvånansvärt dåliga på att se detta. Trots att flickorna säger att de mår dåligt och killarna bokstavligen skriker högt och slåss vilt för sina behov…
Prestationsprinsen hoppas bidra med lite vuxen ödmjukhet och reflektioner kring våra älskade ungars behov och beteenden.
Hej! Blev så enormt tacksam när jag hittade Prestationsprinsen. Allt blev så självklart och jag kände mig inte längre så ensam. Det är skrivet på ett sådant insiktsfullt sätt och med en massa kärlek. När man läser så känns det som om det är ens eget liv det handlar om. Prestationsprinsen ger mig något jag så desperat behöver och det är hopp . Tack så mycket och sluta aldrig skriva <3
Oj! tack Victoria. Jag blir också så tacksam, tacksam över att du berättar och förstås över dina fina ord! Jag vill ge en röst till alla små och stora som kämpar med, och njuter av, mer eller mindre synliga, mer eller mindre uttalade unika funktionsuppsättningar!Du ger mig hopp om att jag når fram. tack.
Tack för denna hemsida, jag gråter när jag läser.
Som förälder får man höra mycket om man inte ”lyckas” få sina barn till skolan ”Varför får inte ni era barn till skolan när alla andra får det”, ”Det är väl bara att lyfta med er ungen och gå” joda käcka råd och fördömande blickar från självutnämda experter får man många, dessa råd och bemötanden drar energi ur en som man skulle haft för att hjälpa sina barn istället. För skolans del så så är det ofta inget problem, de här barnen stör ju inte verksamheten eftersom de är hemma, så länge skolan gör en anmälan till socialtjänsten med jämna mellanrum så fullföljer de sina plikter.
Tack för den här sidan! Precis vad jag letade efter. Söker information om bemötandet från skolan mot barn med ADHD/asperger. Inte alldeles lätt att veta vad som gäller, särskilt som skolpersonalen oftast är helt ovetande. Jag är tjatig och ”jobbig” – allt för att mitt barn ska få samma rättigheter som de andra barnen i skolan och bedömas efter vad han verkligen kan och inte vad som syns utåt. Någon med ett brutet ben kan inte springa som de andra, och det accepteras fullt ut, någon med asperger kan ha väldiga svårigheter med att delta i gruppdiskussioner och arbeta i grupp – något som däremot inte alls accepteras. År efter år samma sak: du måste vara mer aktiv på lektionerna.
Man blir så trött. Har själv samma ”problem” och vet hur det var i skolan. På den tiden förstod man inte ens att en flicka kunde drabbas av detta. Istället kallades man rätt och slätt problembarn och fick oförtjänt dåliga betyg.
Så tack för din blogg. Kan säkert hitta en hel del matnyttigt här!
Tack Karin, härligt och höra att du gillar bloggen. Försöker fylla den med ”matnyttiga” inlägg som kan hjälpa rent praktiskt, allt från tips till lagparagrafer, med debattinlägg och inte minst små berättelser för att ge igenkänning till en del av läsarna och förhoppningsvis en aha-upplevelse åt andra! Så då blir jag glad att den fyller sin funktion!
Bloggen har snart funnits i två år. Hör gärna av dig om du inte hittar det du söker, kanske finns det där någonstans, eller så är det en bra grej som fler undrar över och kan bli ett nytt inlägg.
Hej!
Såg denna film på SVT. Kanske är något att skriva om ?http://svt.se/2.176021/1.2689188/hemmasittaren
Din blogg behövs verkligen så sluta aldrig att skriva:-)
Kram Carina
Tack för tipset och kramen Carina! Har nu tittat på den och kommenterat. Stackars killen som det handlar om, Det verkar inte vara någon vuxen som tagit tag i hans problem. Och ansvaret eller skulden för hemmasittandet ligger ju aldrig på barnet eller ungdomen!
Finns inte prestationsprinsen hemma hos er? Jag fick den uppfattningen från början att han är er prins men nu blir jag osäker. Iaf helt hemskt hur samhället behandlar individerna. Suck!!
Tack för din kommentar Agneta? Jag vill att bloggen ska vara personlig, men inte privat. Därför skriver jag inte om ett visst barn eller en viss familj. Men om en familj. Vars förutsättningar varierar i olika berättelser, sagor eller fabler eller vad det nu är jag skriver. Vem Prestationsprinsens förebild är kanske varierar. Det kanske är självupplevt, det kanske är mitt barn, det kanske är berättat för mig, det kanske är genom mitt jobb, det kanske ibland bara är en typisk situation… Vem vet!
Men av döma av kommentarerna känner tydligen en del igen sig. Så han finns bevisligen. Det är ju synd… Men det är därför bloggen är så viktig, vi måste få många att förstå att det är så här för många barn och unga i dag, i Sverige. Men också sprida kunskap och vara konstruktiva vilket jag också försöker bidra med.
Intressant och läsvärt!
Vad bra!
Hej, jag följer din blogg och känner mig stärkt över att vi är fler som trampar samma stig här i livet. Sällskap gör det lättare att hålla sig på vägen och inte trilla ner i diket, metaforiskt sett. Tack för att du delar med dig av dina tankar och styrka! /Tina
Tack Tina, det glädjer mig stort att mina tankar kan bidra och komma till nytta!
En mycket intressant och läsvärd blogg! Jag lägger upp en länk till dig, och kommer att läsa vidare hos dig för att lära! /Janis
Tack Janis! Det är kul att få uppmuntran. Jag läser ju själv er blogg då och då och hittar mycket intressant. Det är ju genom att ta till sig andras tankar vi lär oss nytt, kan utveckla våra egna tankar och få stöd eller mothugg till våra egna käpphästar.